Måste bara säga att jag har haft en alldeles underbar helg, synd bara att den tog slut så fort. Jag behövde verkligen komma iväg från vardagen en stund och slippa alla måsten.
Det har varit två dagar som jag sent kommer att glömma. Vilken frihet jag kände när jag for utför backen, det var en enorm känsla som jag vill uppleva många gånger igen.
Snacka om att jag fått mersmak, kläderna var en bra investering, dom kommer att användas många gånger igen.
Har fått mycket tid för att tänka, på allt möjligt, men mina tankar har främst gått till Emil. Mest glada minnen, vilket inte är så konstigt, men jag måste ändå säga att det kom några tårar. Inte så konstigt det heller. Tack Jennie som lät mig surra lite och att du bara var där.
Det behövs så lite.
Till alla som var med i helgen kan jag bara säga en sak. TACK!
måndag 15 februari 2010
torsdag 11 februari 2010
Dyr sport
Nu i helgen så ska jag följa med några vänner till en av nyss nämndas stuga i Solberg. Ett ställe som ligger ganska avskilt, ja kanske att man rakt kan säga i vildmarken. HaHa, man ser ju ofta renar när man är på väg dit. Men det kommer att bli helt underbart, skönt att få komma bort ett tag, och jag är otroligt glad att jag blev tillfrågad om att följa med.
I närheten till stugan ligger en slalombacke, och det är där som vi har tänkt tillbringa dagarna. Dom andra sex är rutinerade åkare på antingen skidor eller snowboard, men jag däremot har, som jag nämnt tidigare, bara testat slalom nån enstaka gång. Jag har alltid hatat vintern och aldrig riktigt brytt mig om alla de aktiviteter som erbjuds.
Därför så har jag inför denna helg blivit tvungen att införskaffa allt nödvändigt för att kunna ge mig ut i backen. Täckbrallor, jacka, handskar och googles. Tur man har underställ och lite andra smågrejor åtminstone. Vansinnigt vad dyrt det blev, nu hoppas jag bara att jag får mersmak så att jag inte slängt ut en massa pengar i onödan. Om inte annat så kommer jag tvinga mig själv att gilla det.
I närheten till stugan ligger en slalombacke, och det är där som vi har tänkt tillbringa dagarna. Dom andra sex är rutinerade åkare på antingen skidor eller snowboard, men jag däremot har, som jag nämnt tidigare, bara testat slalom nån enstaka gång. Jag har alltid hatat vintern och aldrig riktigt brytt mig om alla de aktiviteter som erbjuds.
Därför så har jag inför denna helg blivit tvungen att införskaffa allt nödvändigt för att kunna ge mig ut i backen. Täckbrallor, jacka, handskar och googles. Tur man har underställ och lite andra smågrejor åtminstone. Vansinnigt vad dyrt det blev, nu hoppas jag bara att jag får mersmak så att jag inte slängt ut en massa pengar i onödan. Om inte annat så kommer jag tvinga mig själv att gilla det.
onsdag 10 februari 2010
Snart färdigsnusat.
Jag har lovat mig själv att sluta snusa, eller det är nog fel ordval. Jag ska kanske hellre säga att jag tvingar mig själv att sluta. Jag började med detta elände som något sorts uppror mot min mor när jag var 13. Hon kom på mig typ andra gången jag snusade, men vad skulle hon göra. Jag var aldrig hemma, utan antingen satt man och tryckte på någon polares lilla pojkrum, eller så hängde man på fritidsgården.
För två år sen så slutade jag och Teres samtidigt och varje dag av dessa ca 760 var en enorm pina. Suget efter denna tobak knådad som en liten ojämn boll upptryckt under läppen gav aldrig med sig. När jag och Teres bestämde oss för att flytta isär i September ifjol så gick det inte att stå emot längre. Båda två köpte varsinn dosa och direkt var man fast.
Men nu ska jag alltså göra ett nytt försök till att bli dorgfri, eller nästan, öl kommer jag aldrig sluta dricka.
För två år sen så slutade jag och Teres samtidigt och varje dag av dessa ca 760 var en enorm pina. Suget efter denna tobak knådad som en liten ojämn boll upptryckt under läppen gav aldrig med sig. När jag och Teres bestämde oss för att flytta isär i September ifjol så gick det inte att stå emot längre. Båda två köpte varsinn dosa och direkt var man fast.
Men nu ska jag alltså göra ett nytt försök till att bli dorgfri, eller nästan, öl kommer jag aldrig sluta dricka.
tisdag 9 februari 2010
Jobbiga Februari
Februari är en månad som jag aldrig riktigt kommer att uppskatta. Det är fortfarande alldeles för kallt, snön ligger fortfarande kvar på marken, och mer kommer det dagligen där upp ifrån. Nu längtar man verkligen efter sommaren med allt gott den har att erbjuda. Sol, bad, värme och tänk bara allt roligt man kan hitta på.
Februari är ju även en månad då man inte kommit riktigt i synk med ekonomin efter allt frosseri och handlande i December.
Men det som gör Februari jobbigast för mig är dag nummer 13. Denna dag är för många inte något annorlunda än någon annan dag, men för mig betyder den en enorm saknad och det kommer den för alltid att göra.
Min bror skulle ha fyllt år nu på lördag, vilket gör att mina tankar och funderingar går på högvarv på allt runt honom. Hur hade mitt liv tett sig om han levt, vad hade han sysslat med? Alla minnen man har från våran uppväxt, dom är så enormt många. Han var den finaste och bästa vän som jag någonsin haft. Vi hade så fruktansvärt roligt tillsammans, det var alltid nånting på gång. Men lika ofta kunde vi bråka, dock väldigt broderligt. Sånt som var över innan det ens börjat.
Vi fanns alltid där för varandra, Emil kom snabbt till undsättning om nån var jävlig med mig, samtidigt som jag kunde stötta honom med andra jobbiga saker.
En annan sak som jag har ett starkt minne av är att Emil alltid fick mig att skratta. Det var han fruktansvärt duktig på, just att bjuda på sig själv.
Det är så jag minns min älskade bror, en varm och kärleksfull människa som ville alla väl.
En underbar låt som var med på minnes-cd:n vi gjorde!
Februari är ju även en månad då man inte kommit riktigt i synk med ekonomin efter allt frosseri och handlande i December.
Men det som gör Februari jobbigast för mig är dag nummer 13. Denna dag är för många inte något annorlunda än någon annan dag, men för mig betyder den en enorm saknad och det kommer den för alltid att göra.
Min bror skulle ha fyllt år nu på lördag, vilket gör att mina tankar och funderingar går på högvarv på allt runt honom. Hur hade mitt liv tett sig om han levt, vad hade han sysslat med? Alla minnen man har från våran uppväxt, dom är så enormt många. Han var den finaste och bästa vän som jag någonsin haft. Vi hade så fruktansvärt roligt tillsammans, det var alltid nånting på gång. Men lika ofta kunde vi bråka, dock väldigt broderligt. Sånt som var över innan det ens börjat.
Vi fanns alltid där för varandra, Emil kom snabbt till undsättning om nån var jävlig med mig, samtidigt som jag kunde stötta honom med andra jobbiga saker.
En annan sak som jag har ett starkt minne av är att Emil alltid fick mig att skratta. Det var han fruktansvärt duktig på, just att bjuda på sig själv.
Det är så jag minns min älskade bror, en varm och kärleksfull människa som ville alla väl.
En underbar låt som var med på minnes-cd:n vi gjorde!
måndag 8 februari 2010
äcklig pyttipanna - fii faaaan!!
När man kommer hem 20:00 efter att varit på jobbet i 12 timmar är man ju inte direkt sugen på att laga mat. Reservplanen idag blev färdiglagad pytipanna på påse. Något så fruktansvärt vad äckligt det är. Inte nog med att jag tvingade mig själv till att äta skiten som den var, jag gjorde den gräddstuvad. I´m making myself to a martyr!!
Tillbaka i Gamet
Märker att det är ett tag sen nu som jag uppdaterade bloggen. Blir lätt så kanske när man har mcket att göra. Men samtidigt så vad är det jag gjort under den här tiden som har tagit så mycket tid från mig?
Det blir nog dagens stora fråga, undra bara om jag kommer att ägna så mycket tid till den? Knappast!
Men jag har åtminstone haft fruktansvärt kul nu dessa dagar då jag lyst med min frånvaro här.
I fredags var det melodifestivalen som hägrade för mig och mina kära vänner. Vi hann inte med att få biljetter till den tv-sända "riktiga" omgången, men vi hade kanonkul ändå. Det blev en heldag med middag, show och senare fest och utgång.
Bilder kommer senare.
Att jobba lördag var kanske ingen dröm, men det gick bara fint vilket jag är glad för.
Lördagkväll gick även den i festens tecken. Det blev först lite öl med grabbarna innan vi entrade tröskeln in till tjejernas fest. Tyvärr så blev det tidig kväll då jag kanske hade lite för trevligt och drack en aning för mycket.
Med det sagt så beöver jag kanske inte säga så mcket om söndagen, mer än at jag låg i sängen till 17:00 och sen blev det film hos John och Jennie.
Nu ser jag fram emot kommande helg då vi beger oss till Solberg för ett par dagar i backen. Dock är jag skitnervös då jag bara gjort liknande 2 gånger tidigare.
Det blir nog dagens stora fråga, undra bara om jag kommer att ägna så mycket tid till den? Knappast!
Men jag har åtminstone haft fruktansvärt kul nu dessa dagar då jag lyst med min frånvaro här.
I fredags var det melodifestivalen som hägrade för mig och mina kära vänner. Vi hann inte med att få biljetter till den tv-sända "riktiga" omgången, men vi hade kanonkul ändå. Det blev en heldag med middag, show och senare fest och utgång.
Bilder kommer senare.
Att jobba lördag var kanske ingen dröm, men det gick bara fint vilket jag är glad för.
Lördagkväll gick även den i festens tecken. Det blev först lite öl med grabbarna innan vi entrade tröskeln in till tjejernas fest. Tyvärr så blev det tidig kväll då jag kanske hade lite för trevligt och drack en aning för mycket.
Med det sagt så beöver jag kanske inte säga så mcket om söndagen, mer än at jag låg i sängen till 17:00 och sen blev det film hos John och Jennie.
Nu ser jag fram emot kommande helg då vi beger oss till Solberg för ett par dagar i backen. Dock är jag skitnervös då jag bara gjort liknande 2 gånger tidigare.
tisdag 2 februari 2010
Nudist på jobbet
I helgen var det vad jag trodde lugn och ro som gällde. Lördagen började med att jag for till Umeå med Teres, brorsan och hans dotter. Efter ett par timmars strosande, och med några glatt införskaffade påsar med stora butikslogos på bar det iväg hemåt igen.
Brorsan skulle ut med några gamla arbetskamrater på kvällen, och jag skjutsade hans dotter Tilde till hennes moster.
På hemvägen sprack det.
Jag blev bjuden på fest och min vanliga helgrutin satte fart.
Eftersom jag kom igång sent så var jag rätt ordningsam när vi väl tog oss ut på krogen. Men med hjälp av Thomas Nilsson och vårat jäger/redbull race så ordnade det upp sig.
Närvi efter stänkgning gick för att stilla vår fyllehunger så bjöds, inte bara vi, utan dom flesta andra som också åt där den kvällen på en del skratt.
Bilderna får tala för sig själv.


Kanske att ni undrar vad rubriken vill säga?!?
Igår på jobbet så kommer Sara och vill ha min hjälp. Det är nämnligen så att det är en farbror som sitter i rullstol och som har gjort i byxan.
När jag kommer ut i butiken har denna nerpinkade herre slitit av sig inte bara sina byxor, utan kallingarna har han också lyckats få av sig.
Efter många om och men så får vi till slut ut honom ur butiken. Istället rullar han runt spritt språngande i hela gallerian inna vakterna till slut kommer och "hjälper" honom.
Det behöver väl inte sägas att Sara inte längre var så sugen på att ta sin lunch på ett tag. Ha Ha!!
Brorsan skulle ut med några gamla arbetskamrater på kvällen, och jag skjutsade hans dotter Tilde till hennes moster.
På hemvägen sprack det.
Jag blev bjuden på fest och min vanliga helgrutin satte fart.
Eftersom jag kom igång sent så var jag rätt ordningsam när vi väl tog oss ut på krogen. Men med hjälp av Thomas Nilsson och vårat jäger/redbull race så ordnade det upp sig.
Närvi efter stänkgning gick för att stilla vår fyllehunger så bjöds, inte bara vi, utan dom flesta andra som också åt där den kvällen på en del skratt.
Bilderna får tala för sig själv.
Kanske att ni undrar vad rubriken vill säga?!?
Igår på jobbet så kommer Sara och vill ha min hjälp. Det är nämnligen så att det är en farbror som sitter i rullstol och som har gjort i byxan.
När jag kommer ut i butiken har denna nerpinkade herre slitit av sig inte bara sina byxor, utan kallingarna har han också lyckats få av sig.
Efter många om och men så får vi till slut ut honom ur butiken. Istället rullar han runt spritt språngande i hela gallerian inna vakterna till slut kommer och "hjälper" honom.
Det behöver väl inte sägas att Sara inte längre var så sugen på att ta sin lunch på ett tag. Ha Ha!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)