Jag har lovat mig själv att sluta snusa, eller det är nog fel ordval. Jag ska kanske hellre säga att jag tvingar mig själv att sluta. Jag började med detta elände som något sorts uppror mot min mor när jag var 13. Hon kom på mig typ andra gången jag snusade, men vad skulle hon göra. Jag var aldrig hemma, utan antingen satt man och tryckte på någon polares lilla pojkrum, eller så hängde man på fritidsgården.
För två år sen så slutade jag och Teres samtidigt och varje dag av dessa ca 760 var en enorm pina. Suget efter denna tobak knådad som en liten ojämn boll upptryckt under läppen gav aldrig med sig. När jag och Teres bestämde oss för att flytta isär i September ifjol så gick det inte att stå emot längre. Båda två köpte varsinn dosa och direkt var man fast.
Men nu ska jag alltså göra ett nytt försök till att bli dorgfri, eller nästan, öl kommer jag aldrig sluta dricka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar