Många är åsikterna om dagens resultat i det Svenska valet 2010.
Jag kan inte på något sätt, och har inte haft för avsikt att göra det heller, dölja min besvikelse av att det inte blev en rödgrön majoritetsregering.
Hur kan ett Sverige som har såna problem med arbetslöshet, utförsäkringar, folk som mister sina hem etc gå och rösta för en alliansregering?
Att soccarna inte har den majoritet som dom tidigare haft, kan jag tycka är bra då det tvingar dom att tänka i nya banor, få dom att kliva ur det mönster som dom länge har gnatat runt i.
Men självklart så hade Sverige mått bra av att få ett regeringsskifte, men med inflytande av Vänstern och Miljöpartiet i mycket större utsträckning.
Jag kommer inte att le då det nu kommer byggas en uppsjö nya kärnkraftverk, när vården inte kommer vara fri, eller när ytterligare skattesänkningar ska göras. Vart ska dessa pengar istälet tas ifrån?
Satsa istället på milön, så att planeten får leva längre, på fri vård, så alla får lika hjälp, och på ökade befogenheter i skolan.
Men det som verkligen skrämmer mig är att samtliga partier har gjort sådant dåligt jobb för att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen.
Har pratat ikväll med min bror som inte röstade på SD, men som anser att dom har bra politik och att dom kan behövas.
Bra politik? Dom har ju ingen politik, bara en massa rasistiska åsikter som dom förklätt i lite finare meningar och ord.
Men samtidigt som jag surar en aning över resultatet så är jag också en optimist som kommer att se detta för vad det är, och göra det bästa av det.
Nu startar kampen om att Sd inte får fler än fyra år i riksdagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar